Gubben Noach

Gubben Noach, Gubben Noach
Var en heders man.
När han gick ur Arken,
Plantera han på marken
Mycket Vin, ja mycket Vin,
Ja detta gjorde han.

Noach rodde, Noach rodde
Ur sin gamla ark,
Köpte sig buteljer,
Sådana man sälljer,
För at dricka, för at dricka
På vår nya park.

Han väl visste, han väl visste
At en mänska var
Torstig af naturen
Som de andra djuren,
Därför han ock, därför han ock
Vin planterat har.

Gumman Noach, Gumman Noach
Var en heders fru;
Hon gaf man sin dricka;
Fick jag sådan flicka,
Gifte jag mig, gifte jag mig
Just på stunden nu.

Aldrig sad' hon, aldrig sad' hon
Kära far nå nå;
Sätt ifrån dig kruset;
Nej det ena ruset
På det andra, på det andra
Lät hon gubben få.

Gubben Noach, Gubben Noach
Brukte egna hår,
Pipskägg, hakan trinder
Rosenröda kinder,
Drack i botten, drack i botten.
Hurra och gutår!

Då var lustigt, då var lustigt
På vår gröna jord;
Man fick väl til bästa,
Ingen torstig nästa
Satt och blängde, satt och blängde
Vid et dukadt bord.

Inga skålar, inga skålar
Gjorde då besvär,
Då var ej den läran:
Jag skal ha den äran;
Nej i botten, nej i botten
Drack man ur så här.