Kom sköna Källar-flickor

Kom sköna Källar-flickor
I hurtigt språng, i tripp och traf,
Slå upp båd' sprund och svickor,
Och lät mig supa braf;
Torstig är jag, natt och dag, matt och svag;
Gif mig vin af femton slag.

Hur ljufligt månd' det vara
At tappert dricka glasen ut,
Och se sig sjelf i fara
At dimpa hvar minut!
Hurtigt! jag ler, rättnu ser jag ej mer
At gå hem til mitt qvarter.

Jag vil ej vara nykter
För alt för mycket mycket godt;
Man lefver så betryckter
När intet vankas vått;
Jag håller för, strupen bör som ett rör
Läskas, vätskas, tils man dör.

Så drickom nu i botten,
Ach hjertans gubbar! gör er flit;
I denna sällhets lotten
Så vankas ingen nit.
Klingande glas gå i kras i Calas,
När där många klunkar tas.

Så väckas glada tankar
I Bacchi ägta Paradis.
Friskt bär up många ankar
Af Franskt och Portugis;
Ingen nu tål någon skål i vårt skrål,
Supa är vårt ändamål.

Se stjernorna de blänka,
Och nattens kulna dimmor stå;
Jag orkar ej mer tänka,
Ej se, än mindre gå;
Gubbar min sann, på hvarann måste man
Nu förlikas som man kan.

Jag dimper öfver ända,
Min hjertans Supe-bror, jag ber,
Din skål min vän, kan hända
Vi aldrig råkas mer;
Nu ha vi fått mycket godt, mycket vått,
Som vårt hjerta efterstått.